Under 1800- och 1900 talen dikades kärr och mossar ut samtidigt som mängder av sjöar sänktes och havsvikar vallades in. Syftet med att torrlägga våtmark var ofta att skapa odlings-mark eller att öka virkesproduktionen i skogen. Resultatet blev att 90 procent av våtmarkerna har försvunnit i slättlandskapen.

Idag har synen på våtmarker förändrats i takt med att samhället fått upp ögonen för de nyttor som våtmarker bidrar med. Dessa nyttor, även kallade ekosystemtjänster, innefattar bland annat att reglera vattenflöden vid både skyfall och torka, lagra kol i marken så att mindre koldioxid hamnar i atmosfären, fånga läckande näringsämnen vilket minskar belastningen på sjöar och hav, minska viltskador, gynna ett rikt djur- och växtliv mm.

Våtmarkernas många nyttor gör det angeläget att på lämpliga platser återställa tidigare utdikade våtmarker eller att anlägga helt nya. Tyvärr går arbetet med att återställa och anlägga våtmarker inte så snabbt som vi skulle önska trots att det nu mera finns flera olika ekonomiska stöd för att finansiera våtmarksprojekt.

För att undersöka varför inte fler våtmarker anläggs jobbar vi tillsammans med forskare på Stockholms universitet, i slutet av 2021 projektet Återvät. Projektet handlar om komplexiteten i att gå från bidragssatsning till åtgärd – genom åtgärdssamordning och vetenskapliga studier ska vi försöka belysa varför så få våtmarker anläggs och hitta lösningar på detta. Projektet ska titta på hur man på bästa sätt når ut med relevant information till markägare och skapar ett intresse för våtmarker hos dem, för att i sin tur bidra till att "återväta" både skogs och åkerlandskapet. För att lyckas med detta studerar forskarna under 2022 hur olika faktorer påverkar aktörernas engagemang och vilja till att ta till sig ny information om våtmarker och nya synsätt kopplade till återvätning av landskapet. De tittar även på hur förändrade uppfattningar och beteenden skulle kunna påverka fler markägare till att göra samma sak.

Förenklat så går projektet Återvät ut på att forskarna vid Stockholms universitet undersöker vilka faktorer som påverkar markägares vilja att anlägga eller återskapa våtmarker. Arbetet just nu sker bland annat genom att markägare och andra relevanta aktörer ombeds besvara enkäter och intervjuer.