Interngödning betyder att bottensedimenten i sjöarna läcker näringsämnen till vattnet när syrehalten sjunker och närmar sig noll. Speciellt fosfor, men även kväve är bundet i sedimenten i en sjö så länge syrehalten inte är för låg. Under senvintern, efter en längre period av is och även under sensommaren, sjunker syrehalten i sjöarnas djupare delar. Nere vid botten kan det till slut bli syrefritt. Fosfor och kväve är normalt bundet till olika växt- och lerpartiklar i sedimenten och bindningarna är starka så länge det finns syre. Men när syret tar slut löses bindningarna upp och fosfor och kväve släpps fritt. Inom projektet Rich Waters kommer Statens Lantbruksuniversitet och IVL Svenska Miljöinstitutet ta fram ett "verktyg" för att kunna upptäcka om en sjö har interngödning och beräkna hur stor den är. Även länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands och Södermanlands län, Hjälmarens Vattenvårdsförbund, med flera deltar i projektet. Tanken med verktyget är att det ska räcka med att veta sjöns form, djup, flödesförhållanden och några provtagningar för att kunna bedöma om interngödningen är stor eller liten. Förbundet deltar i projektet genom att under 2018 och 2019 provta syrehalterna i sjöarna Långhalsen, Runnviken, Näsnaren, Bålsjön och Yngaren.
Provtagningen har skett vid både inflöden och utflöden till sjön, men även på olika djup för att kunna se hur syrehalterna förändras. Utöver detta har vi förstås även provtagit näringsämnen, dvs. kväve och fosfor. Bra beräkningar kräver bra flödesmätningar och därför har förbundet installerat tre flödesmätare: vid Vadsbro sjöns utlopp (Ekenäs), i Svärtaån strax norr om Sjösa samt vid Kilaån innan Svanviken.